Tidningen ETC Stockholm 14/2009

Drömverkstad för Husbys ungdom

Stockholms bostadspolitik har delat staden i fattiga och rika, svenskar och invandrare. Men i Husbys miljonprogramområden växer en lokal aktivism för att motverka utvecklingen.
– Vi ska göra vår egen röst hörd nu, säger Basar Gerecci, som varit med och startat webbtidningen Ungdomsredaktionen i Husby, till ETC Stockholm.

– Vi ville starta Drömverkstan för att göra det lättare för ungdomar härifrån att förverkliga sina drömmar.

 Basar Gerecci berättar bakgrunden till att han och fyra kompisar bildade en förening dit unga människor i Husby, Akalla och områdena där omkring kan vända sig. De som har en dröm, men som saknar kontakter, information och tillräcklig uppmuntran från sin omgivning att förverkliga dem.

– Det finns ställen som man kan söka pengar från, men det handlar inte bara om det, säger Basar. Hur ska man komma i kontakt med de rätta människorna för att göra det man vill? Ok, du vill bli fotbollsdomare? Eller du vill skriva och kanske publicera något? Vi kan vara moraliskt stöd, hjälpa till med att ge drömmen en struktur, hitta en person som kan öppna rätt dörr.

På Trondheimsgatan i Husby ligger Drömverkstaden som en protest mot och motbild till den brist på visioner som är miljonprogrammets signum. Svenska Bostäder upplät en lokal, och försäkringsbolaget If gav en summa pengar i form av ett stipendium till uppstarten av verksamheten.

Basar är 19 år men har redan en hel del erfarenhet av att göra drömmar verkliga. Två kvällar i veckan jobbar han på ungdomshuset Reactor, som kom till efter flera års strid och strävan från unga människor i Husby som ville ha ett bra ställe att samlas på. Ockupation av ett stängningshotat gym, demonstrationer och uppvaktning av politiker var några av inslagen. En av de aktiva i det arbetet var 23-årige Ahmed Ibrahim Ali, oftare kallad Romario, som tragiskt blev knivdödad i oktober förra året. Många har vittnat om att han var en viktig positiv förebild för ungdomar och flera av dem har också – kanske med extra kraft – fortsatt med hans arbete.

För ett par år sedan öppnades dörrarna till den nya samlingsplatsen för unga mellan 16 och 22 år. Kommunen anställde personal och huset fylldes med aktiviteter. Det står ”Reactor” på den gula tegelbyggnaden, en före detta skola i två våningar.
I huset finns ett verkstad och hantverksrum, musik- och fotoredigering och en teaterscen.

– Här har vi en filmstudio, visar Ace. Vi vill stödja ungdomarna att utveckla sina egna projekt, hiphop-filmer, egna musikproduktioner, som de sedan kan visa upp här, berättar Ace Billefält, föreståndare för Reactor.

Många kan komma hit även om huset är stängt, de har egen nyckelbricka, berättar Ace. En trappa upp finns gym och dansstudio. Vi stöter ihop med ett gäng killar på väg in i gymmet. Den här dagen ska de inte styrketräna, utan köra brasiliansk jiujitsu. Men i Reactors dansstudio, som nyttjas flitigt, dominerar tjejerna. Till exempel The Divas, som vid ETC Stockholms besök håller på och tränar inför ett framträdande. Efter dem fylls lokalen av nordafrikansk dansworkshop.

I de stora förortsområdena runt Stockholm har bostadspolitiken skapat segregering. Men utvecklingen mobiliserar också motkrafter bland medborgarna.

”Hur har bostadsbolagen återinvesterat sina vinster i allmännyttan?”

Den uppfordrande frågan ställs av Hooman Anvari från Husby Unite, en lokal intressegrupp för boendefrågor. Våren 2005 fick de boende i Husby nog av bostadsbolagens obefintliga underhåll och nedskurna service. Husby Unite bildades och 250 hyresgäster tågade till Svenska Bostäders områdeskontor med krav på uppryckning och upprustning.

– Bostadspolitiken är en spegelbild av samhällets utveckling med ökande klyftor under de senaste decennierna, säger Hooman Anvari. Han är hjärtligt trött på det han kallar ”uppifrånattityden”.
– Myndigheter och politiker omyndigförklarar människor här ute. De kommer hit med punktinsatser och färdigformulerade projekt. Inget av det skapar integration.
– Frågorna behöver politiseras för att det ska bli en verklig förändring, och medborgarna måste betraktas som aktiva och delaktiga, konstaterar han.

Men Hooman Anvari anser att Husbybornas aktioner har bidragit till att en ny aspekt har kommit fram i diskussionen: ett underifrånperspektiv. När innebörden av Järvalyftet, det omfattande upprustningsprojektet av området, stod klar för befolkningen höjde den sin röst så att det hördes ända till nyhetsredaktioner och borgarråden i Stadshuset. Det bidrog till att delar av de politiska planerna lades på is.

De som bor i miljonprogrammen är annars vana vid att deras liv och vardag inte intresserar media. Såvida denna vardag inte plötsligt bryts av något som kan bli en action-nyhet, något att frossa i och förfäras över, menar Basar Gerecci på ungdomsföreningen Drömfabriken.

– När det med Romario hände kom det en rad tidningar hit och gjorde sina skildringar av hur det är här. Då kände vi att vi måste beskriva vår verklighet själva. Det händer massor här i Husby, sköna och bra saker – och dåliga. Men ingen vet om det, för media rapporterar inte om det, säger han.
Men nu har Basar tillsammans med en grupp entusiaster startat Ungdomsredaktionen, en webbtidning som håller till på Drömfabriken, med unga ”medborgarreportrar” som ska producera lokala nyheter. I en enkät har unga människor i Husby fått svara på vad de själva vill läsa om på hemsidan. Det blir samhällsdebatt, reportage, lokala sporthändelser, kalendarium och om vad som händer i stadsdelen.
– Vi ska göra vår egen röst hörd nu, säger Basar Gerecci.

Margareta Creutzer