Tidskriften Alkohol&Narkotika nr 5/2010

Tema: Unga dricker allt mindre alkohol
Idrottande unga dricker mer än genomsnittet och dataspelare mindre.

Text: Margareta Creutzer

Nu efterlyser ishockeyklubben i Flen unga spelare för att få ihop till ett fullt lag. Enligt kommunens folkhälsoprogram motionerar allt färre, men samtidigt har alkoholkonsumtionen bland Flens ungdomar minskat.
Jens Arnstad, 26 år, har sett utvecklingen på nära håll, ända sedan han som liten fick på sig sina första hockeyrör.

– När vi var små spelade vi på Orrhammaren, sjön här utanför vårt hus. Farsan plogade upp en bana där och vi bara körde och körde hela dagarna.
Det var idrott – och allra mest ishockey – som gällde för Jens liksom för alla hans kompisar, där han växte upp i sörmländska Flen. Från Björnligans knattehockey gick han med tiden till att som 18-åring bidra till att  lyfta Flens IF från division IV till III. Han minns när han avgjorde en hemmamatch i den nybyggda sporthallen.
– Hela GB-hallen var fullsatt och det var ett jäkla jubel. Efteråt ringde lokalpressen hem och ville ha kommentarer. Det kändes stort, som om man hade gjort nåt för hela Flen!
Jens är född in i en sportfamilj.
– Morsan spelade fotboll och var jättebra. Min syster spelade också fotboll och lillbrorsan körde ishockey, som jag. Farsan var tränare i hockey och vann distriktsturneringar i karate.

Men varken de kickar som idrotten ger eller det sociala sportarvet hindrar unga tonåringar att även intressera sig för alkohol. Forskningen visar t.o.m. att idrottande ungdomar dricker mer än unga i gemen.
– Fram till tretton, fjorton var vi totalt seriösa, säger Jens. Jag ingick i en elitsatsning och åkte till Nyköping direkt efter skolan för att träna, fyra eller fem dar i veckan. Och då var ju inte alkohol relevant, över huvudtaget.
 Men i 9:an, efter sommarlovet, började Jens och hans kompisar att träffas hemma hos en kamrat som ofta hade föräldrafritt hemma. I samvaron ingick alkohol och datorspel.
– Vi drack lite och så spelade vi datorspel ungefär som man spelar traditionella sällskapsspel, fast på datorn, tillsammans hemma hos varandra. Men annars fortsatte vi förstås hela tiden att spela hockey.
 Han konstaterar att detta skiljer sig avsevärt från hur hans lillebrors intressen och umgänge utvecklades bara några år senare.
– Brorsan, han är sex år yngre än jag, var duktig på hockey när han var liten. Men han slutade med det och gick över till datorspel helt och hållet. Han och hans kompisar satt hemma ensamma framför skärmen, var och en för sig, och umgicks med varandra där – i datorn.
Ligger det något i forskarnas uppgifter om att idrottande ungdomar dricker mer än genomsnittet, medan datorspelare dricker mindre, enligt Jens personliga iakttagelser?
– Alltså, dom avstod ju inte helt och hållet, dom har väl festat en del, men inte alls på det sättet som vi gjorde.
 När körkortsåldern närmade sig för Jens del såg helgfirandet i Flen ut på så vis att man inledde med ganska kraftigt förfestande hemma hos någon. Sedan vidtog bilresa, med nykter förare, till en ort med större nöjesutbud.
– Vi måste ju ta oss till Katrineholm eller Eskilstuna för att komma till en klubb. I Flen fanns en pizzeria, det var allt. Och då gällde det att vara så full som möjligt när man åkte iväg, så att man inte behövde lägga ut så mycket på krogen, när man kom fram.

 Säsongen efter att Flen lyckats komma upp i division III ryckte Jens in i lumpen, liksom flera av hans jämnåriga. Andra började plugga och flyttade ifrån stan. Klubben urholkades och åkte ned i division IV igen.
– Det var som att luften gick ur hela föreningen då, delvis beroende på att dom yngre som skulle ha fyllt på uppåt, som brorsan och hans polare, samtidigt började spela datorspel i stället.
 Datorn konkurrerade ut idrotten, trots en stark social påverkan att utöva idrott. Därtill ofta kombinerat med mer eller mindre kraftfulla försök att få ungdomarna att avstå från just datorspel.
– Föräldrar kan bli rätt oroliga och tycka att det blir för mycket passivt sittande framför datorn, påpekar Jens.
  Vad består datorspelens starka dragningskraft i, egentligen? Jens ger till att börja med en beskrivning av den omfattande ishockeyutrustning som ska transporteras till och från träningen, tas på och tas av och så hård fysisk ansträngning där emellan.
– Det är väldigt enkelt att i stället sätta sig vid datorn hemma, om man nu ser till vilken ansträngning som krävs.
 Och allt vad som dessutom finns i ishockey av spänning, prestation, strategi och samspel finns även i datorspelet. I t.ex. World of Warcraft, det mest utbredda och populära spelet, finns också ens egen skapade fantasivärld, liksom den karaktär man skapar åt sig själv. I spelet samarbetar man, agerar i team och avverkar en rad olika strider.
– Men man behöver inte strida hela tiden, förklarar Jens. Det finns så stora möjligheter att styra handlingen. Jag är rätt dålig på dom där spelen, men brorsan berättade att en nyårsafton samlades dom som var med i spelet på en plats – inne i spelet, alltså – var och en med sin egen spelkaraktär och så smällde dom av fyrverkerier, i datorspelet!
 Tonårskillar, var och en hemma på sitt rum firande nyår tillsammans i datorn, lär ge en betydligt lugnare och nyktrare nyårsafton på stan. Kanske till priset av ett minskat motionerande.