När denna tidning för precis tre år sedan granskade skolans drogförebyggande arbete framträdde  två samtidiga men motsatta ambitioner, två skilda ideal med helt olika praktik. Båda två med uttryckligt stöd i regeringspolitiken.
Nyckelord i debatten var ”lugn och ro i klassrummet”. Frågan var bara: Med vilka metoder?
I denna artikel spårar vi några utvecklingslinjer som styrt arbetet de senaste åren och som pekar vidare in i framtiden.

I A&N:s temanummer 2/2007 hävdade den norske professorn, skol- och preventionsforskaren Terje Ogden att skolpolitiken styrs av ideologi, inte av kunskap.
Forskningen hade visat att den traditionella ANT-undervisningen inte hade avsedd effekt och till och med kunde vara rent kontraproduktiv. Däremot hade man pekat ut en god preventiv effekt av social och emotionell träning för eleverna, liksom av att utveckla lärarens positiva ledarskapsförmåga och att skapa trygghet inom gruppen.
Under perioden 2005 – 2007 hade Statens folkhälsoinstitut också i uppdrag av regeringen att sprida just denna kunskap och andra dokumenterat framgångsrika metoder till landets skolor. Projektet kallades Skolan förebygger.
Men i en intervju i samma A&N-nummer riktade den nytillträdde skolministern, Jan Björklund, i stället det preventiva arbetets fokus mot ordningsfrågor och disciplinära konsekvenser av brott mot de regler skolan satt upp. Viktigt för att förebygga problem, menade han, var att utöka befogenheterna för läraren att agera mot elevers regelbrott.

Vad har då hänt under de tre år som gått?
Folkhälsoinstitutets rikstäckande uppdrag Skolan Förebygger avslutades vid utgången av år 2007. Personalgruppen splittrades, den uppskattade och väl nyttjade hemsidan stängdes ned, ovisshet rådde både i riket och i förvaltningen om eventuell fortsättning. Men regeringen formulerade så småningom ett nytt uppdrag till Folkhälsoinstitutet och under perioden 2009 – 2012 ansvarar myndigheten för Skolan Förebygger 2, med uttryckligt uppdrag att bygga vidare på den första projektperiodens framgångsrika arbete.
Men det finns också annat som haft en aktiv påverkan på det förebyggande arbetet i skolan:
En ekonomisk kris har drabbat världen och Sverige med nedbantade offentliga satsningar som följd.
Den regering som Jan Björklund representerar har stimulerat försäljning och ombildning av kommunala skolor till friskolor med lägre krav för verksamheten och färre åligganden gentemot eleverna.
Dessutom har ett förslag till en ny skollag presenterats.

Mycket tyder på att kunskapen har skjutit fram sin position i skolans arbete mot alkohol och droger, även om man har kommit olika långt i olika delar av landet.
Ett av de mer  framgångsrika länen är Västerbotten. Lennart Andersson är koordinator på Brotts- och drogförebyggande rådet i Umeå:
- Vi lade grunden när vi var en av försökskommunerna i det nationella skolprojektet 2006, säger han. Sedan dess har vi varit på banan med bra förankring både i skolorna och i kommunledningen.
Lennart Andersson berättar med välgrundad stolthet hur man har genomfört utbildning i metoden Social och emotionell träning (SET) för närmare 200 lärare i 42 av länets 46 skolor liksom kurser i pedagogiskt ledarskap för hittills 240 lärare i ett stort antal skolor.
- Det har gått oerhört bra, faktiskt. Däremot, konstaterar han uppriktigt, har vi inte lyckats ännu när det gäller ÖPP. 1)  Sju högstadieskolor gick igenom utbildningen och när vi senare skickade ut en enkät för att fråga hur det gick, var det nästan ingen som hade fortsatt! Men nu under våren ska vi åka ut i skolorna för att förstå vad som hände och om vi ska göra ett nytt försök. Det ska bli intressant att se!
Sedan hösten 2008 pågår ett treårigt utbildningsprojekt av skolpersonal inom Umeå kommun. Hittills har 21 lärare utbildats som i sin tur ska utbilda och handleda sina kolleger.
- Nyckeln till framgången tror jag är att vi har kompetensen hemma själva, menar Lennart Andersson. Utbildarna har ett stort nätverk bland dem som jobbar direkt i verksamheten, de är de bästa ambassadörerna för de här arbetsmetoderna.

Jessica Johansson är projektledare på Statens folkhälsoinstitut för det som nu kallas Skolan förebygger 2. Hon bekräftar att de kunskapsbaserade metoder som förs fram genom projektet har nått stor spridning över landet.
- Särskilt ÖPP sprider sig nästan som en löpeld, säger hon och pekar på det stora värdet i att metoden ökar föräldrarnas benägenhet att komma på föräldramöten och att skola och föräldrar därmed får en ökad kontakt med varandra.
Enligt Folkhälsoinstitutets egen senaste statistik, som återfinns i Länsrapport 2008 (Statens folkhälsoinstitut 2009) har 65 procent av kommunerna numera en policy för alkohol- och drogförebyggande arbete i grundskolan, vilket är en ökning från 54 procent på bara ett år. För gymnasieskolorna hade drygt hälften av kommunerna en sådan policy år 2008.
Föräldraprogrammet ÖPP användes i 65 procent av kommunerna under 2008. Av andra metoder som förs fram inom Skolan förebygger praktiseras SET och Motiverande intervju (MI) inom elevhälsan i ca 45 procent av landets kommuner och Ledarskap och förhållningssätt i klassrummet i ca 20 procent.
- Vårt budskap är ju att de förebyggande metoderna kan integreras i den vanliga undervisningen, påpekar Jessica Johansson. Det finns ingen motsättning mellan kunskapsinhämtning och att utveckla lärarledarskapet, social emotionell träning, och så vidare. Tillsammans utgör de delar av skolans mål.
Birgitta Kimber är veteran och föregångare i förebyggande metoder i skolan och är bland annat skapare av SET-programmet.
- Skolan är förstås fortfarande ideologiskt styrd, säger hon. Men metoder och diskussion sprider sig nu lokalt och regionalt genom läns- och kommunsamordnarna. De gör avgörande och nödvändiga insatser.

Men parallellt med det framgångsrika drogpreventiva arbetet i skolan finns det också fenomen som verkat åt motsatt håll och hämmat utvecklingen. Birgitta Kimber bekräftar att den ekonomiska krisen har märkts i form av mindre efterfrågan på kurser för preventionsarbetet i skolan. I sammanhanget nämner hon att många lärare saknar den hemsida som Skolan förebygger hade på Folkhälsoinstitutets sajt.
- Den var mycket populär bland skolfolk. Den var som ett nav för arbetet, alla använde den som inspiration och informationskälla.
Hemsidan Skolan förebygger har bytt karaktär från att vara en aktiv inspirationssida till vad som numera är en mer formell och kortfattad information om Folkhälsoinstitutets regeringsuppdrag. Enligt uppgift från Folkhälsoinstitutet beror detta på det nya formellt ändrade uppdraget, där institutet inte längre ska vända sig direkt till praktikerna.
Också Lennart Andersson i Umeå konstaterar att den samhällsekonomiska nedgången spelat sin roll i det förebyggande arbetet.
- Särskilt segt var det i höstas, säger han. När vi har lärarna på utbildning så måste de ha vikarier i skolan och det finns flera skolor som meddelat oss att de inte mäktar med det. Vikariekostnaderna blir för höga.
Han får frågan om i vilken utsträckning friskolorna i regionen har deltagit i utbildningen.
- Inte alls. Vi har träffat dem, vi har erbjudit dem kurser och information, men vi kan ju inte tvinga dem, svarar han. Vad jag har hört så har det varit ytterst sparsamt deltagande från friskolornas sida över hela landet. Men vi har sagt: Ta kontakt när ni är redo, bollen är hos er!
Friskolesystemet har slagit igenom olika starkt i olika delar av landet. Störst utbredning har det fått i Stockholm där en avsevärd del av stadens barn och unga har lämnat den kommunala skolan för att skrivas in i en friskola. (I hela riket är ca 10 procent av grundskolan och ca 20 procent av gymnasiet friskolor. I Stockholm är motsvarande siffror ca 20 respektive 37 procent.) 2)  När elever går över till friskolan förlorar kommunen motsvarande antal skolpengar, som alltså följer med eleverna till den nya skolan. Kommunskolan har trots det skyldighet att hålla fortsatt beredskap för kommunens samtliga barn, liksom en rad obligatoriska resurser, vidareutbildning m.m. som friskolan kan välja bort.
Detta skulle tala för att friskolorna har betydligt större ekonomiska resurser än den kommunala skolan att bedriva exempelvis förebyggande arbete i alkohol- och drogfrågor. En rundringning till ansvariga på Folkhälsoinstitutet, Skolverket samt STAD (Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem) ger dock vid handen att friskolornas eventuella deltagande i detta arbete inte registreras. Skolverket har däremot information om att de fristående skolorna har i genomsnitt har lägre kostnader per elev för undervisning, elevvård, lokaler och ledning och även lägre lärartäthet och lärarkompetens än de kommunala skolorna. 3)  En inte alltför vild gissning kan vara att detta drabbar även det drogpreventiva arbetet i skolan.
- Jag vill inte utesluta att det finns friskolor som har haft en låg ambitionsnivå av kostnadsskäl, sade Jan Björklund i ett intervjusvar i Svenska Dagbladet, när förslaget till en ny skollag presenterades förra sommaren.4)

En ny skollag är på väg, som efter att den behandlats kommer att sjösättas inför höstterminen 2011. 5) En nyhet i lagen är att skillnaden mellan skolor med olika driftsform ska bli mindre. Alla elever ska, oavsett om de går i kommunal eller i fristående skola, ha tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator och även till studie-och yrkesvägledning och skolbibliotek. Alla skolor måste dessutom följa kurs- och läroplanen.
Om man konsulterar läroplanen står det där uttryckligen att det är skolans skyldighet att ge eleverna kunskap om riskerna med tobak, alkohol och narkotika. Den association till den gamla ANT-undervisning som denna formulering ger kan verka oroande, eftersom forskning har visat att de metoderna inte var rätt väg att gå. Men om man går till de direktiv som regeringen har givit för Folkhälsoinstitutets arbete slås där fast att institutet (tillsammans med andra myndigheter) ska peka ut vilka metoder som ska spridas till skolorna. Det borgar för att det är de utvärderade och kunskapsbaserade teknikerna inom projektet Skolan förebygger som kommer att lyftas fram.
Helt säker kan dock ingen vara.
I sitt remissvar på utredningen om en ny skollag skriver Statens folkhälsoinstitut att man anser att de åtgärder som föreslås för att uppnå en skolmiljö av trygghet och studiero präglas av en avsaknad av ett förebyggande och främjande perspektiv.
I utredningen annonseras mer stöd till enskilda elever. Trygghet och arbetsro går fortfarande in under ordningsfrågor. Möjligheter till fler disciplinära åtgärder utlovas.
”Det finns i dag en god kunskap om pedagogiska redskap för att utveckla lärarens förhållningssätt och ledarskap i klassrummet och som verkar förebyggande genom att skapa struktur och arbetsro i klassrummet,” påpekar Folkhälsoinstitutet.

Tema: Unga dricker allt mindre alkohol
Idrottande unga dricker mer än genomsnittet och dataspelare mindre.

Text: Margareta Creutzer

Nu efterlyser ishockeyklubben i Flen unga spelare för att få ihop till ett fullt lag. Enligt kommunens folkhälsoprogram motionerar allt färre, men samtidigt har alkoholkonsumtionen bland Flens ungdomar minskat.
Jens Arnstad, 26 år, har sett utvecklingen på nära håll, ända sedan han som liten fick på sig sina första hockeyrör.

- När vi var små spelade vi på Orrhammaren, sjön här utanför vårt hus. Farsan plogade upp en bana där och vi bara körde och körde hela dagarna.
Det var idrott – och allra mest ishockey – som gällde för Jens liksom för alla hans kompisar, där han växte upp i sörmländska Flen. Från Björnligans knattehockey gick han med tiden till att som 18-åring bidra till att  lyfta Flens IF från division IV till III. Han minns när han avgjorde en hemmamatch i den nybyggda sporthallen.
- Hela GB-hallen var fullsatt och det var ett jäkla jubel. Efteråt ringde lokalpressen hem och ville ha kommentarer. Det kändes stort, som om man hade gjort nåt för hela Flen!
Jens är född in i en sportfamilj.
- Morsan spelade fotboll och var jättebra. Min syster spelade också fotboll och lillbrorsan körde ishockey, som jag. Farsan var tränare i hockey och vann distriktsturneringar i karate.

Men varken de kickar som idrotten ger eller det sociala sportarvet hindrar unga tonåringar att även intressera sig för alkohol. Forskningen visar t.o.m. att idrottande ungdomar dricker mer än unga i gemen.
- Fram till tretton, fjorton var vi totalt seriösa, säger Jens. Jag ingick i en elitsatsning och åkte till Nyköping direkt efter skolan för att träna, fyra eller fem dar i veckan. Och då var ju inte alkohol relevant, över huvudtaget.
 Men i 9:an, efter sommarlovet, började Jens och hans kompisar att träffas hemma hos en kamrat som ofta hade föräldrafritt hemma. I samvaron ingick alkohol och datorspel.
- Vi drack lite och så spelade vi datorspel ungefär som man spelar traditionella sällskapsspel, fast på datorn, tillsammans hemma hos varandra. Men annars fortsatte vi förstås hela tiden att spela hockey.
 Han konstaterar att detta skiljer sig avsevärt från hur hans lillebrors intressen och umgänge utvecklades bara några år senare.
- Brorsan, han är sex år yngre än jag, var duktig på hockey när han var liten. Men han slutade med det och gick över till datorspel helt och hållet. Han och hans kompisar satt hemma ensamma framför skärmen, var och en för sig, och umgicks med varandra där – i datorn.
Ligger det något i forskarnas uppgifter om att idrottande ungdomar dricker mer än genomsnittet, medan datorspelare dricker mindre, enligt Jens personliga iakttagelser?
- Alltså, dom avstod ju inte helt och hållet, dom har väl festat en del, men inte alls på det sättet som vi gjorde.
 När körkortsåldern närmade sig för Jens del såg helgfirandet i Flen ut på så vis att man inledde med ganska kraftigt förfestande hemma hos någon. Sedan vidtog bilresa, med nykter förare, till en ort med större nöjesutbud.
- Vi måste ju ta oss till Katrineholm eller Eskilstuna för att komma till en klubb. I Flen fanns en pizzeria, det var allt. Och då gällde det att vara så full som möjligt när man åkte iväg, så att man inte behövde lägga ut så mycket på krogen, när man kom fram.

 Säsongen efter att Flen lyckats komma upp i division III ryckte Jens in i lumpen, liksom flera av hans jämnåriga. Andra började plugga och flyttade ifrån stan. Klubben urholkades och åkte ned i division IV igen.
- Det var som att luften gick ur hela föreningen då, delvis beroende på att dom yngre som skulle ha fyllt på uppåt, som brorsan och hans polare, samtidigt började spela datorspel i stället.
 Datorn konkurrerade ut idrotten, trots en stark social påverkan att utöva idrott. Därtill ofta kombinerat med mer eller mindre kraftfulla försök att få ungdomarna att avstå från just datorspel.
- Föräldrar kan bli rätt oroliga och tycka att det blir för mycket passivt sittande framför datorn, påpekar Jens.
  Vad består datorspelens starka dragningskraft i, egentligen? Jens ger till att börja med en beskrivning av den omfattande ishockeyutrustning som ska transporteras till och från träningen, tas på och tas av och så hård fysisk ansträngning där emellan.
- Det är väldigt enkelt att i stället sätta sig vid datorn hemma, om man nu ser till vilken ansträngning som krävs.
 Och allt vad som dessutom finns i ishockey av spänning, prestation, strategi och samspel finns även i datorspelet. I t.ex. World of Warcraft, det mest utbredda och populära spelet, finns också ens egen skapade fantasivärld, liksom den karaktär man skapar åt sig själv. I spelet samarbetar man, agerar i team och avverkar en rad olika strider.
- Men man behöver inte strida hela tiden, förklarar Jens. Det finns så stora möjligheter att styra handlingen. Jag är rätt dålig på dom där spelen, men brorsan berättade att en nyårsafton samlades dom som var med i spelet på en plats – inne i spelet, alltså – var och en med sin egen spelkaraktär och så smällde dom av fyrverkerier, i datorspelet!
 Tonårskillar, var och en hemma på sitt rum firande nyår tillsammans i datorn, lär ge en betydligt lugnare och nyktrare nyårsafton på stan. Kanske till priset av ett minskat motionerande.

Drömverkstad för Husbys ungdom

Stockholms bostadspolitik har delat staden i fattiga och rika, svenskar och invandrare. Men i Husbys miljonprogramområden växer en lokal aktivism för att motverka utvecklingen.
– Vi ska göra vår egen röst hörd nu, säger Basar Gerecci, som varit med och startat webbtidningen Ungdomsredaktionen i Husby, till ETC Stockholm.

- Vi ville starta Drömverkstan för att göra det lättare för ungdomar härifrån att förverkliga sina drömmar.

 Basar Gerecci berättar bakgrunden till att han och fyra kompisar bildade en förening dit unga människor i Husby, Akalla och områdena där omkring kan vända sig. De som har en dröm, men som saknar kontakter, information och tillräcklig uppmuntran från sin omgivning att förverkliga dem.

– Det finns ställen som man kan söka pengar från, men det handlar inte bara om det, säger Basar. Hur ska man komma i kontakt med de rätta människorna för att göra det man vill? Ok, du vill bli fotbollsdomare? Eller du vill skriva och kanske publicera något? Vi kan vara moraliskt stöd, hjälpa till med att ge drömmen en struktur, hitta en person som kan öppna rätt dörr.

På Trondheimsgatan i Husby ligger Drömverkstaden som en protest mot och motbild till den brist på visioner som är miljonprogrammets signum. Svenska Bostäder upplät en lokal, och försäkringsbolaget If gav en summa pengar i form av ett stipendium till uppstarten av verksamheten.

Basar är 19 år men har redan en hel del erfarenhet av att göra drömmar verkliga. Två kvällar i veckan jobbar han på ungdomshuset Reactor, som kom till efter flera års strid och strävan från unga människor i Husby som ville ha ett bra ställe att samlas på. Ockupation av ett stängningshotat gym, demonstrationer och uppvaktning av politiker var några av inslagen. En av de aktiva i det arbetet var 23-årige Ahmed Ibrahim Ali, oftare kallad Romario, som tragiskt blev knivdödad i oktober förra året. Många har vittnat om att han var en viktig positiv förebild för ungdomar och flera av dem har också – kanske med extra kraft – fortsatt med hans arbete.

För ett par år sedan öppnades dörrarna till den nya samlingsplatsen för unga mellan 16 och 22 år. Kommunen anställde personal och huset fylldes med aktiviteter. Det står ”Reactor” på den gula tegelbyggnaden, en före detta skola i två våningar.
I huset finns ett verkstad och hantverksrum, musik- och fotoredigering och en teaterscen.

– Här har vi en filmstudio, visar Ace. Vi vill stödja ungdomarna att utveckla sina egna projekt, hiphop-filmer, egna musikproduktioner, som de sedan kan visa upp här, berättar Ace Billefält, föreståndare för Reactor.

Många kan komma hit även om huset är stängt, de har egen nyckelbricka, berättar Ace. En trappa upp finns gym och dansstudio. Vi stöter ihop med ett gäng killar på väg in i gymmet. Den här dagen ska de inte styrketräna, utan köra brasiliansk jiujitsu. Men i Reactors dansstudio, som nyttjas flitigt, dominerar tjejerna. Till exempel The Divas, som vid ETC Stockholms besök håller på och tränar inför ett framträdande. Efter dem fylls lokalen av nordafrikansk dansworkshop.

I de stora förortsområdena runt Stockholm har bostadspolitiken skapat segregering. Men utvecklingen mobiliserar också motkrafter bland medborgarna.

”Hur har bostadsbolagen återinvesterat sina vinster i allmännyttan?”

Den uppfordrande frågan ställs av Hooman Anvari från Husby Unite, en lokal intressegrupp för boendefrågor. Våren 2005 fick de boende i Husby nog av bostadsbolagens obefintliga underhåll och nedskurna service. Husby Unite bildades och 250 hyresgäster tågade till Svenska Bostäders områdeskontor med krav på uppryckning och upprustning.

– Bostadspolitiken är en spegelbild av samhällets utveckling med ökande klyftor under de senaste decennierna, säger Hooman Anvari. Han är hjärtligt trött på det han kallar ”uppifrånattityden”.
– Myndigheter och politiker omyndigförklarar människor här ute. De kommer hit med punktinsatser och färdigformulerade projekt. Inget av det skapar integration.
– Frågorna behöver politiseras för att det ska bli en verklig förändring, och medborgarna måste betraktas som aktiva och delaktiga, konstaterar han.

Men Hooman Anvari anser att Husbybornas aktioner har bidragit till att en ny aspekt har kommit fram i diskussionen: ett underifrånperspektiv. När innebörden av Järvalyftet, det omfattande upprustningsprojektet av området, stod klar för befolkningen höjde den sin röst så att det hördes ända till nyhetsredaktioner och borgarråden i Stadshuset. Det bidrog till att delar av de politiska planerna lades på is.

De som bor i miljonprogrammen är annars vana vid att deras liv och vardag inte intresserar media. Såvida denna vardag inte plötsligt bryts av något som kan bli en action-nyhet, något att frossa i och förfäras över, menar Basar Gerecci på ungdomsföreningen Drömfabriken.

– När det med Romario hände kom det en rad tidningar hit och gjorde sina skildringar av hur det är här. Då kände vi att vi måste beskriva vår verklighet själva. Det händer massor här i Husby, sköna och bra saker – och dåliga. Men ingen vet om det, för media rapporterar inte om det, säger han.
Men nu har Basar tillsammans med en grupp entusiaster startat Ungdomsredaktionen, en webbtidning som håller till på Drömfabriken, med unga ”medborgarreportrar” som ska producera lokala nyheter. I en enkät har unga människor i Husby fått svara på vad de själva vill läsa om på hemsidan. Det blir samhällsdebatt, reportage, lokala sporthändelser, kalendarium och om vad som händer i stadsdelen.
– Vi ska göra vår egen röst hörd nu, säger Basar Gerecci.

Margareta Creutzer

Så här börjar reportaget från arbetskooperativet Basta, där 70 före detta missbrukare med eget arbete och av egen kraft skapar sig en ny tillvaro:

Basta!

Text: Margareta Creutzer

- Det sitter en väldigt hård klinkerplatta här under som jag har varit tvungen att gå igenom för att göra hål för elledningarna, som ska ut i kontakten. Annars är vi klara med fuktspärr och håller på att sätta upp kaklet nu, som du ser.
Det är ett badrum med många vinklar och hörn som kräver noggrann avpassning av kakelplattorna för att alla mått ska stämma och mönstret samtidigt ska ligga snyggt.
Håkan Fernberg arbetar med renoveringen av en lägenhet i Vasastan i Stockholm. Med honom i jobbet är också en 17-årig kille, som han är handledare för.
Det är uppenbarligen vad som sker. Men samtidigt pågår något annat och större.

Håkan ingår i Basta Byggteknik, den sektion av Basta Produktion, som är specialiserad på ombyggnad och renovering av kök och våtutrymmen. Verksamheten har sin bas på Basta Arbetskooperativ i Nykvarn, där 70 före detta narkomaner bor och arbetar tillsammans. Ingen behandlingspersonal, inga terapeuter, kuratorer eller behandlingsassistenter. Inga samhällsbidrag. Men ett välhållet och välorganiserat litet samhälle där drogfrihet, arbete och solidaritet är några av nyckelorden.
Håkan Fernberg kom till Basta för fem år sen.
- Då var jag bostadslös och avstängd både från soc och Försäkringskassan och fick inga matrekvisitioner längre. Jag skulle gå på en öppenvårdsbehandling tre dar i veckan, men det funkade inte. Jag kom ju inte dit.
Då blev han tipsad av en socialsekreterare om Basta Arbetskooperativ. Han blev antagen till kooperativet och flyttade dit.
- Första året gick väl mest åt till att bli människa igen. Jag var folkskygg och kände mig rätt knepig. Men sen andra året, då tog jag körkort och började skaffa fritidsintressen och en social tillvaro.
De första åren jobbade Håkan på gården och i skogsbruket, som levererar virke till Bastas snickeri och olika byggverksamheter och flis till den egna energiförsörjningen. Efter att sedan under flera år ha lärt sig renovering av badrum inom Basta Byggteknik sätter han sig nu in i budgetplanering, anbudsgivning och annat. I bakhuvudet arbetar en tanke på att så småningom kunna starta en egen firma.

I Håkans berättelse om sin utveckling på Basta lyser några av grundtankarna bakom kooperativet igenom.
En tanke är tid. Det finns inget datum när tiden på Basta är ute. Man bosätter sig där och man stannar så länge man behöver och vill.
En annan grundtanke är den om arbetets roll. Tanken att när man arbetar tillsammans börjar man förr eller senare att kommunicera med varandra. Man ställs inför konkreta problem som måste lösas, man småpratar, tvingas ta itu med motsättningar och får en chans att se sig själv med nya ögon.
På Basta utgör dessutom var och en kugge i ett stort maskineri, där alla vet att varje person är viktig för att maskineriet ska gå runt, för att kooperativet inte ska gå omkull. Motivationen att göra sitt bästa och att sköta sig blir stark. Vad saken gäller är inte bara bostad och arbete utan också social överlevnad för många.
Oberoende är ett nyckelord. Med det menas inte bara frihet från droger utan också ekonomiskt oberoende, för individen och för Basta.
Alec Carlberg, initiativtagare till arbetskooperativet och dess styrelseordförande, påpekar att avgörande för Bastas rehabiliterande kraft är att den produktion och de tjänster som utförs här verkar på den öppna marknadens villkor.
- Det innebär att samtidigt som du försörjer dig av eget arbete bidrar du till kooperativets fortlevnad och utveckling. Men det betyder också att du vet att det du skapar är av så hög kvalitet att det är efterfrågat och värderat i konkurrens med andra producenter. Det skapar stolthet och självkänsla och är en ordning som är väsensskild från förnedrande terapiarbeten.

Men på en avgörande punkt skiljer sig Basta från vanlig kommersiell verksamhet. Den allt överskuggande uppgiften är att erbjuda drogberoende människor en möjlighet att lämna drogerna och att utvecklas i ett värdigt liv. Arbetet och produktionen är redskap för detta överordnade syfte.
- Vi kan alltså inte driva produktionskraven på ett sätt som motverkar det som är Bastas existensberättigande. Vi måste göra sociala och individuella överväganden som vanliga vinstmaximerande företag inte anser sig ha råd att göra, säger Alec Carlberg.

Att komma fram till hur man ska förhålla sig till sin egen bakgrund är förstås en process som var och en har att gå igenom.
- Jag önskar ingen mina tidigare erfarenheter, säger Åsa Wihlborg, som är rehabiliteringschef. Men jag kan värdera dem och tillgodoräkna mig vad jag har varit med om. Jag ser mig själv som en kvinna som arbetar och som har mycket erfarenhet.
Hon minns hur det var när hon själv kom till Basta.
- Först jobbade jag i växthuset. Jag avskydde det, jag tänkte att det här måste vara ett skämt! Sen började jag arbeta i stallet. Då hade jag bestämt mig för att bara stanna den första 3-månadersperioden, sen skulle jag dra härifrån. Så blev jag uppkallad på kontoret en dag.
- Det var så jag kände, förtydligar hon: Jag blev “uppkallad på kontoret”. Jag tänkte att nu är det nåt, nu ska dom sätta dit mig för nånting. Och så frågade de om jag hade lust att bli budgetansvarig för stallet!
Men den första reaktionen var knappast stolthet och glädje.
- Jag tyckte att dom var jätte-taskiga, att dom gav mig en uppgift som dom visste att jag inte skulle klara av.
Men hon fick hjälp av dem som kunde och en årsbudget för verksamheten i stallet blev färdigställd.
- Det var så det började. Då tänkte jag att jag i alla fall skulle vara kvar under det där året, för att se om min budget skulle hålla. Och det är precis det som det handlar om. Att vända ett dåligt självförtroende till ett bra självförtroende.